Gör man en enkel sökning på “antiinflammatorisk kost” på google så får man tusentals träffar med artiklar om dess hälsofördelar, kokböcker och länkar till “antiinflammatoriska kosttillskott”.
I egenskap av dietist får jag regelbundet höra om personer som börjat må så otroligt mycket bättre sen de gick över till att äta antiinflammatoriskt. De är inte trötta längre, värken i kroppen är som bortblåst och sömnen är tio gånger bättre.
Bara du utesluter socker, gluten och transfett och tar ett tillskott av gurkmeja så kommer du hamna i balans - det kommer minska din stress, läka din psoriasis och det kan rentav vara botemedlet för dig med diabetes typ 2 och demens. Kanske att det till och med kan bota cancer! Eller?
I den här artikeln reder vi ut vad inflammation är, när vi bör försöka minska den (och inte), vad vetenskapen säger om antiinflammatorisk kost samt varför många upplever att dom mår bättre när dom följer en så kallad antiinflammatorisk kosthållning.
Vad är inflammation?
Inflammation är kroppens naturliga försvarsreaktion på skador, infektioner eller andra påfrestningar. Det är en process där immunsystemet aktiveras för att ta bort skadade celler, bekämpa infektioner och starta läkningsprocessen.
Typiska tecken på inflammation är:
- Rodnad (ökad blodtillförsel)
- Svullnad (vätskeansamling)
- Värme (ökad blodcirkulation)
- Smärta (på grund av kemiska signaler)
- Nedsatt funktion (tillfällig begränsning för att underlätta läkning)
Själva inflammationsprocessen kräver mycket energi och påverkar ämnesomsättningen genom att höja blodsockret, minska insulinkänsligheten, bryta ner muskelmassa och förändra blodfetterna.
Det här kanske låter läskigt - men för det första är det ändamålsenligt, och för det andra så reglerar kroppen detta med hjälp av ett hormon som heter kortisol. Kortisol verkar genom att dämpa inflammation för att förhindra att den blir alltför uttalad och skadar kroppen. Därför används också ofta kortisolliknande läkemedel för att behandla inflammation vid exempelvis reumatiska sjukdomar.
Ska man sträva efter att minska inflammation i kroppen?
I och med att “antiinflammatoriskt” blivit något av ett buzzword under senaste åren är det lätt att utgå från att all typ av inflammation är dålig och således något vi absolut bör motverka. Men inflammation är en komplex och nödvändig process för att kroppen över huvud taget ska kunna läka. Du hade troligtvis inte överlevt särskilt länge om din kropp förlorat förmågan till att skapa en inflammatorisk process.
Förutom överlevnad förstår vi nu även bättre hur en inflammatorisk process faktiskt är en nödvändig komponent för effektiv muskelreparation, uppbyggning och anpassning efter träning. Den inflammatoriska processen som uppstår är alltså en del av den naturliga läkningsprocessen vi vill åt efter ett träningspass.
Att efter träning minska eller motverka den naturliga inflammationsprocessen med exempelvis tillskott av antioxidanter (exempelvis tillskott med C- eller E-vitamin) eller med antiinflammatoriska läkemedel kan med andra ord ha en negativ effekt på träningsresultaten.
Samtidigt vill vi självklart inte ha en alltför uttalad och långvarig inflammation - som med alla fysiologiska processer där homeostas eftersträvas behöver vi också en balanserad inflammatorisk respons, inte bara för optimal muskelåterhämtning och anpassning efter träning - utan kanske framförallt för vår allmänna hälsa och välbefinnande.
Akut eller kronisk inflammation
Detta leder oss in på att prata mer om inflammation utifrån att den kan kategoriseras som akut (kortvarig) eller kronisk (långvarig).
Vi vill i normalfall ha en låg inflammationsgrad, som under specifika förhållanden förhöjs - exempelvis efter ett träningspass, vid en infektion eller tillfällig skada. När kroppen, med hjälp av inflammationen, tagit hand om orsaken bakom vill vi återigen att inflammationen ska återgå till en låg nivå.
Långvarig, kronisk, eller så kallad systemisk inflammation - det vill säga när inflammationen är spridd över mer eller mindre hela kroppen under en längre tidsperiod - är dock något som korreleras till många olika typer av kroniska sjukdomstillstånd.
Det finns alltså individer som har ett “överaktivt immunsystem" och som därav under lång tid går runt med förhöjda inflammationsmarkörer. Detta är något som har en negativ inverkan på flertal processer i kroppen och som på sikt kan bidra till att kroppens friska celler, vävnader och organ skadas. Dessa skador är i sin tur korrelerade med utvecklingen av en rad allvarliga sjukdomar.
Att minska kronisk inflammation är med andra ord viktigt för vissa grupper, men det är avgörande att skilja mellan vad vetenskapen faktiskt säger och vad som ofta påstås i exempelvis sociala medier.
Vad som också är viktigt att understryka här är att koppling, eller två relaterade händelser, inte alltid betyder orsakssamband. Med andra ord går det inte att påstå att inflammation är huvudorsaken till alla av ovan nämnda sjukdomar, eller att en minskad inflammation automatiskt skulle bota sjukdomen.
Inflammation är en riskfaktor och inte en ensam orsak - det kan lika gärna vara så att sjukdomen i sig medför kronisk inflammation.
Vad orsakar kronisk, långvarig inflammation?
De huvudsakliga faktorerna som vi idag vet kan öka risken för kronisk inflammation är:
- En stor andel kroppsfett
- Rökning
- Fysisk inaktivitet
- Långvarig sömnbrist
- Kronisk stress
- Hög alkoholkonsumtion
- Hög ålder
- Luftföroreningar
Som vi kan se inkluderar detta vissa faktorer som är mer påverkbara, exempelvis fysisk aktivitet, och andra mindre påverkbara, exempelvis åldrande.
Det är i detta sammanhang troligt mest intressant att fortsatt diskutera de påverkbara faktorerna. Med påverkbara faktorer menas inte att de med enkelhet kan förändras, enbart att de kan påverkas.
När det kommer till antiinflammatorisk kost och dess påverkan på inflammationsmarkörer i kroppen kommer vi också naturligt in på detta med andel kroppsfett. Detta kanske framförallt på grund av att vi idag vet att en hög andel kroppsfett också ökar risken för kronisk, låggradig inflammation och därtill följdsjukdomar associerade med inflammation - såsom metabola syndromet, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och leverförfettning eller leversteatos (“fettlever”).
Men varför det blir relevant att diskutera ämnet kroppsfett när det kommer till inflammation sträcker sig även längre än så. Det är nämligen svårt att prata om det ena utan att prata om det andra. Anledningen till detta är att området är svårstuderat då en kostintervention med vad som anses vara “antiinflammatoriskt” också generellt får människor att (åtminstone tillfälligt) gå ner i vikt - något som vanligtvis också minskar mängden inflammatoriska ämnen i kroppen. Så hur bedömer man om den minskade inflammationsgraden beror på en minskad andel kroppsfett eller kostinterventionen?
Innan vi går vidare på detta ämne ska det klargöras att obesitas är en kronisk, biologisk sjukdom som inte handlar om individens karaktär, utan grundar sig i en komplex kombination av:
- Våra arvsanlag - individuella genetiska skillnader avgör om vi ligger i riskzon för att utveckla obesitas eller inte.
- Vår miljö - samhället avgör HUR MÅNGA som utvecklar obesitas.
- Enskilda “triggers” - exempelvis rökstopp, graviditet, trauma, sjukdomar, skador med mera.
Kroppen har därtill starka försvar mot viktnedgång, däribland hormoner som stimulerar hunger och aptit, vilket medför att en viktnedgång kan vara otroligt svår att bibehålla på lång sikt.
Rent historiskt så har det varit viktigare att kunna försvara sig mot viktnedgång, än viktuppgång, för att överleva.
Det här med fettmassa, övervikt och obesitas är ett minerat fält - just på grund av att det finns en utbredd fördom och missuppfattning om att det i grund och botten handlar om individer med bristande självkontroll - att det är personer som får “skylla sig själva”.
Jag träffar många patienter med obesitas, och är det något jag är helt övertygad om så är det att ingen någonsin har valt att hamna där de befinner sig. Det betyder inte att individer inte kan påverka sin livssituation - men hade det varit så enkelt som att bara “äta bättre och röra på sig mer” hade inte över hälften av den vuxna befolkningen i Sverige haft en övervikt eller obesitas.
Sambandet mellan en hög andel fettmassa och ökad inflammation
Med detta i bakhuvudet är det samtidigt viktigt att kunna bemöta ämnet utifrån dagens kunskapsläge. Vi ska därav nu gå igenom sambandet mellan fettmassa och inflammation.
Vi tänker kanske lätt på fettväv som en “död vävnad” eller enbart en energidepå. Att när vi lägger på oss fettmassa så är det “fett som ligger och skvalpar runt i våra celler tills vi eventuellt ligger på ett underskott och gör oss av med det”.
Men fettväv kan i mångt och mycket snarare betraktas som ett endokrint organ på så sätt att den producerar och frisätter en rad metabolt aktiva hormoner.
Det finns fettväv på många ställen i kroppen - exempelvis lår, stuss, armar och så vidare. Vi behöver underhudsfett - underhuden är ett säkert ställe att lagra livsavgörande energidepåer. För lite underhudsfett kan medföra allvarliga hälsorisker.
Ibland lagras dock fett även på andra ställen - exempelvis i muskler, levern, kärlen, buken (bukfett) mellan/framför tarmarna. Det här är något som är associerat med en förhöjd risk att utveckla exempelvis insulinresistens och diabetes typ 2. Många är nog bekanta med detta - att “bukfetma” ökar risken för livsstilsrelaterade sjukdomar.
Fett som lagras i buken har nämligen en ökad förmåga att ta upp och frisätta fettsyror gentemot det så kallade underhudsfettet. Med andra ord är detta en mer “aktiv” vävnad. Det innebär också att det i bukfettet går att finna mer immunceller och inflammationsmarkörer. Den här ökade inflammationsgraden kan, som vi tidigare varit inne på, påverka olika organ på ett negativt sätt.
Förenklat kan sägas att undernäring är associerat med ett försvagat immunförsvar - och på andra sidan av spektrumet vet vi att en övervikt eller obesitas istället är associerat med ett överaktivt immunförsvar, med ökad frisättning av inflammationsmarkörer från fettväven.
För att må så bra som möjligt rent långsiktigt är det med andra ord fördelaktigt att varken ha en för liten andel, eller för stor andel, fettmassa.
Vad är antiinflammatorisk kost?
Nu förstår vi förhoppningsvis också komplexiteten i att försöka undersöka hur en specifik kosthållning påverkar graden av inflammation i och med att en rad andra faktorer också inverkar - där andelen fettmassa och en eventuell förändring av denna är en viktig aspekt att ta hänsyn till när vi undersöker forskningen som finns att tillgå på detta ämne.
När vi försöker reda i effekten av en specifik kosthållning, och använder graden av inflammation som en markör, krävs det nämligen att övriga faktorer som också påverkar inflammation hålls konstanta. Annars går det inte att säga att det var kosten i sig som minskade inflammationen.
Säg till exempel att vi tar en person som röker (vilket vi vet ökar inflammationsmarkörerna i kroppen) och ger den ett tillskott av gurkmeja. Slutar den röka i samband med detta är det väldigt svårt att avgöra vad som faktiskt orsakade den minskade inflammationen - var det gurkmejan, rökstoppet eller en kombination av de båda?
Detsamma gäller kostinterventioner där gruppen vi studerar går ner i vikt. Nu har vi helt plötsligt två faktorer att ta hänsyn till - både kosten och den minskade fettmassan (där det senare är något vi VET minskar inflammationsmarkörer i kroppen).
Det intressanta är även att det egentligen inte finns någon tydlig konsensus kring exakt vilka livsmedel som ska ätas och inte vid en antiinflammatorisk kost - alla säger lite olika med undantag för vissa generella drag.
Dessa generella drag brukar vara att du ska:
Mat att undvika:
- Socker (tillsatt, så kallat “vitt socker”)
- Gluten
- Mejeriprodukter
- Kött
- Transfett
Mat att äta mer av:
- Fisk
- Olivolja
- Grönsaker
- Frukt
- Nötter
- Olika kryddor, exempelvis gurkmeja
Undviker du ovan nämnda livsmedel är det också relativt lätt att förstå på vilket sätt kosten förändras. Vad faller bort? Ja, mycket så kallad “skitmat” - pizza, hamburgare, majoriteten halvfabrikat, fikabröd, mjölkchoklad, snacks, glass, sockersötad läsk och så vidare. Det här ersätts av ett kostmönster vi redan sedan tidigare vet är fördelaktigt för vårt mående och långsiktiga hälsa.
Vad vet vi idag om antiinflammatorisk kost?
Men vad finns det egentligen för stöd för det som påstås om antiinflammatorisk kost? Ser vi till forskningen så kom en översiktsartikel på ämnet år 2014, den sammanställde en rad olika studier - allt från djur- och cellstudier till epidemiologiska och interventionsstudier.
Det som kan vara relevant att veta i detta sammanhang är att vi behöver studier på människor för att verkligen kunna visa effekt på människor. Epidemiologiska studier kan vara svåra att dra några slutsatser från då de generellt innehåller många felkällor även om de kan visa på ett samband mellan kost och inflammation. Interventionsstudier har högst tillförlitlighet i detta sammanhang då det innebär att man går in och manipulerar kosten avsiktligt hos en grupp människor för att därefter studera effekten.
Det man gjorde i denna översiktsartikel var att försöka framställa en lista med enskilda livsmedel, ämnen och energigivare som man sen tillskrev en poäng baserat på hur “inflammatoriskt” något tolkades vara. Ju högre poäng desto mer inflammatoriskt ansågs det vara.
Generellt från listan går att tolka som att i princip allt som ger energi också gav en högre poäng (mer inflammation) medan det som inte ger vidare mycket energi - exempelvis vitaminer, mineraler, antioxidanter och kryddor, gav en lägre poäng (mindre inflammation).
Att detta även kunnat validerats i vissa senare studier är kanske inte så konstigt om vi återgår till det vi tidigare diskuterat - nämligen hur ett högt intag av livsmedel som generellt bidrar till en oönskad viktuppgång också troligt ökar fettmassan - som ökar inflammationen. Det kanske med andra ord inte handlar i livsmedlen i sig - utan om att högbelönande livsmedel som innehåller lite näring men mycket energi också är lättare att få i sig för mycket av än näringstäta, mindre energirika, livsmedel.
Får du i dig mycket vitaminer, mineraler, antioxidanter och liknande äter du troligtvis därtill en relativt näringsrik kost. Äter du en näringsrik kost vet vi också att det generellt sett är lägre sannolikhet att du röker, sover dåligt och rör på dig lite.
Det finns även studier som försökt undersöka exempelvis gluten, mejeriprodukter och socker men ingen av dessa ger något starkt stöd för att ett ökat intag i sig ensamt orsakar förhöjda inflammationsmarkörer. Det finns viss evidens för att sockersötad dryck skulle kunna höja vissa inflammationsmarkörer men där har det varit svårt att särskilja intaget av sockersötad dryck från ett totalt sett ökat energiintag och därigenom ökad andel fettmassa. Vi vet att sockersötad läsk är enklare att överkonsumera i jämförelse med produkter i fast form som innehåller socker.
Minskat intag av kött
I dagsläget har vi starkt stöd för att rekommendera ett minskat intag av rött kött och chark då detta relateras till en ökad risk för exempelvis vissa cancerformer och hjärt-kärlsjukdom. Orsaken till detta är inte helt klarlagd och kan med andra ord inte automatiskt tillskrivas en ökad inflammationsgrad.
Det här går att applicera även på livsmedel vi vet är bra att konsumera mer av. I vissa fall vet vi varför vissa livsmedel rent biokemiskt bidrar till förbättrade hälsomarkörer, men vissa mekanismer är fortfarande inte helt klarlagda.
Fullkorn
Vi vet att en av de största riskerna med våra matvanor i dagsläget är ett för lågt intag av fullkorn. Det finns även relativt starkt stöd för att påstå att ett ökat intag av fullkorn minskar inflammationsmarkörerna i kroppen. Att fullkorn är antiinflammatoriskt förklarar inte helheten av dess effekt utan vi känner till en rad positiva egenskaper hos fullkorn som inte förklaras av att det skulle vara antiinflammatoriskt. Men i slutändan kanske det inte spelar någon roll - ät fullkorn för att du främst tror att det är antiinflammatoriskt, så länge du äter fullkorn.
Gurkmeja
Att skriva en artikel om antiinflammatorisk kost utan att nämna gurkmejans antiinflammatoriska egenskaper är såklart oacceptabelt. Men vad säger egentligen forskningen, borde vi färga allt vi äter med denna krydda?
Det som egentligen studerats är ett ämne i gurkmejan som kallas kurkumin. Det vi också behöver veta är att mängden kurkumin som studerats är motsvarande mängd man sällan använder sig av i matlagning, vi snackar ca 5 teskedar per dag. Det som också behöver tilläggas här är att det (åtminstone mig veterligen) inte finns några studier på friska personer när det kommer till tillskott av kurkumin.
Omega-3 fettsyror
Fet fisk med en hög andel omega-3-fettsyror tycks kunna ha positiva effekter både på blodfetter och inflammation. Ett högt intag rekommenderas även då det är associerat med en minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Det som dock behöver klargöras här är att interventioner där man utökat människors konsumtion av fet fisk, också naturligt inneburit att de minskat intaget av något annat. Därav är det svårt att säga om det verkligen är det ökade intaget av fisk som minskat inflammationen - det skulle helt enkelt också kunna tillskrivas vad som tagits bort från kosten.
Det här är också något som går att applicera i stort. När människor äter mer fisk, olivolja, grönsaker, frukt och nötter så finns det mindre utrymme kvar för annat som exempelvis rött kött, snabbmat, snacks, godis, chips och liknande.
Det handlar om en livsstil snarare än enskilda livsmedel
Ett ökat intag av mer hälsosamma livsmedel leder generellt sett också till viss viktnedgång då det lämnar mindre utrymme för högbelönande, mindre hälsosamma, livsmedel. Viktminskningen i sig förstår vi nu minskar inflammationsmarkörerna i kroppen men något den här livsstilsförändringen kanske framförallt bidrar till är ett förbättrat allmänt mående.
När vi äter bättre mat mår vi generellt sett också bättre, både fysiskt och psykiskt. Det kanske också medför att vi blir mer motiverade till att samtidigt börja röra på oss mer, som kanske i sig leder till förbättrad stresshantering, att vi sover bättre och så vidare. Jag tror ni alla börjar förstå vart jag är på väg.
Det här gör att vi behöver stanna upp och reflektera över följande:
- Är det enskilda livsmedel, eller kostens helhet och livsstilen totalt sett som avgör hälsoutfallet?
- Kan det vara så att vi (i vanlig ordning) vill ha enkla svar på komplexa problem?
Diskussion
Att kosthållningen har en påverkan på vår hälsa och allmänna mående är självklart. Men övertygelser om vad som är bra och dålig mat, baserat på trender snarare än vetenskap, kan i värsta fall medföra långsiktiga risker för ens hälsa - tvärtom vad man försöker uppnå.
En första fråga att ställa sig är - Vet jag att mina problem, eller mitt dåliga mående, faktiskt beror på förhöjda inflammationsmarkörer? Den andra frågan att ställa sig blir då naturligt - Kommer minskad inflammation lösa mina problem?
Det går att resonera utifrån att det här med “antiinflammatorisk kost” enbart är ett sätt att ompaketera en hälsosam kosthållning för att få det att bli mer populärt. Att sälja in något genom att påstå att det är “antiinflammatoriskt” är helt enkelt enklare och mer sexigt än att använda sig av det vi redan vet sedan lång tid tillbaka - att en hälsosam kost är en hälsosam kost som bidrar till bättre hälsa.
Det är enklare att få sålt en bok baserad på ett “nytt koncept” snarare än att sälja in livsmedelsverkets rekommendationer (även om slutbudskapen kommer överlappa varandra i det mesta).
Det här går att applicera på många ämnen som berörts tidigare, exempelvis har vi också sett hur likande hype uppkommit kring “processad mat” där vi på samma sätt ser hur en hälsosam kosthållning egentligen bara ompaketerats för att öka intresset.
Vad är problemet då - spelar det någon roll om personer väljer en “antiinflammatorisk kost” om det nu får dom att må bättre?
På det stora hela kanske det inte spelar någon roll att folk tillskriver sitt förbättrade mående något annat än huvudorsaken (att de äter och lever mer hälsosamt). Men det finns också risker med att inte förstå helheten - detta då det potentiellt kan medföra en alltför stor restriktivitet och att man fastnar i detaljer utan att förstå helheten.
Exempelvis är det populärt inom vissa kretsar att påstå att ett högt kolhydratintag, alternativt ett högt intag av “snabba kolhydrater", skulle vara något som orsakar en ökad inflammation i kroppen. Det finns dock inget vetenskapligt stöd för detta påstående, och det kan absolut finnas risker med att undvika kolhydrater i sin kost. Det här beror inte enbart på avsaknaden av kolhydrater i sig, utan för att man väljer att avstå en hel livsmedelskategori vilket också gör det mycket svårare att få i sig en tillräcklig mängd näring.
Om vi i detta sammanhang utgår från att individen även undviker mejeriprodukter och kött resulterar det i en minst sagt ensidig kosthållning. Det kanske leder till ett kortsiktigt förbättrat mående - en känsla av att man “gör något för sin hälsa” och troligtvis även en viktminskning. Det är sällsynt att bristsymtom uppstår plötsligt och fullt förståeligt från både ett psykologiskt och fysiologiskt perspektiv att detta kan medföra en förbättrad upplevd hälsa. Men denna upplevelse hade kunnat uppnås även utan denna form av restriktion.
Än en gång behöver vi försöka se till helheten och acceptera att det inte finns någon magisk lösning eller enskilda livsmedel vi kan beskylla.
En ytterligare aspekt att ta hänsyn till är att det troligt finns ett vinstintresse bakom dessa trender. Att presentera ett problem och därefter sälja in en lösning är ett klassiskt sätt att tjäna pengar på. Precis som med andra trender öppnar den “antiinflammatoriska trenden” även upp för en marknad där det går att sälja in diverse produkter och kosttillskott med påståenden om dess antiinflammatoriska verkan.
I bästa fall kastar du dina pengar i sjön, i värsta fall kan dessa typer av kosttillskott rent av vara skadliga.
Vi vet exempelvis att antioxidanter i form av kosttillskott som exempelvis vitamin E påvisats kunna ha negativa effekter och ökar risken för förtida död - tvärtom vad man intuitivt kanske skulle kunna tro. Samma effekter har inte kunnat påvisas vid ett högt intag av antioxidanter från kosten.
Det kanske inte spelar så stor roll vad folk väljer att följa för typ av kosthållning om det får dem att må bättre. Men det är samtidigt viktigt att vara informerad om potentiella risker tillsammans med medvetenhet om att en uttalad kostrestriktion troligtvis inte är långsiktigt hållbar.
Så viktigt är att fråga sig vad planen är sen? Hur länge klarar du av att undvika socker, gluten, kött och mejeriprodukter utan att ditt liv påverkas negativt, och är det värt det om du visste att du kunde äta allt det där (i måtta) och ändå uppnå en förbättrad hälsa?
Sammanfattning
Diskussionen kring antiinflammatorisk kost är både komplex och mångfasetterad. Inflammation är en naturlig och nödvändig process i kroppen, men när den blir långvarig kan den kopplas till en rad kroniska sjukdomar.
Samtidigt är det viktigt att förstå att samband inte alltid innebär orsak – att en kosthållning minskar inflammationsmarkörer betyder inte automatiskt att den botar sjukdomar. Att man mår bättre när man följer en så kallad “antiinflammatorisk kost” betyder inte nödvändigtvis att det är den minskade inflammationen som skapat ett förbättrat mående.
En stor utmaning med forskningen kring antiinflammatorisk kost är att många faktorer påverkar inflammationsnivåerna i kroppen - exempelvis kroppssammansättning, fysisk aktivitet och andra, mer eller mindre påverkbara, livsstilsfaktorer. Många av de livsmedel som rekommenderas i en antiinflammatorisk kost bidrar till ett generellt hälsosammare kostmönster, vilket i sig kan ge positiva hälsoeffekter.
Det saknas dock en tydlig vetenskaplig konsensus kring exakt vilka livsmedel som direkt påverkar inflammation på ett avgörande sätt. Det innebär att påståenden om att en viss kost kan “bota” inflammation eller sjukdomar ofta är förenklade och ibland missvisande.
Det viktigaste för hälsan är troligtvis inte att följa en strikt “antiinflammatorisk kost”, utan att ha en balanserad och näringsrik kosthållning i kombination med en i övrigt hälsosam livsstil. Precis det vi alltid tjatar om.
